Fullmakt.net Sveriges största faktabank om fullmakter och fullmaktsrätt

Ställningsfullmakt

En ställningsfullmakt är en fullmakt som en person erhåller på grund av dennes anställning eller tjänstgöring, t.ex. en anställd i en butik har en fullmakt att sälja butiksägarens, dvs. arbetsgivarens, egendom i dennes namn och för dennes räkning utan någon uttrycklig fullmakt eller samtycke. En ställningsfullmakt behöver inte på något sätt upprättas i ett skriftligt dokument utan fullmakten är understådd i och med den fullmäktiges anställning. Detta stadgas av 10 § 2 st. AvtL. I och med att en ställningsfullmakt inte upprättas bestäms en ställningsfullmakts behörighet av lag eller sedvänja.

Ställningsfullmakten hör till de självständiga fullmakterna eftersom det är möjligt för tredje man att kontrollera den fullmäktiges behörighet. Behörigheten kan t.ex. kontrolleras genom den anställdes uniform, placering i butiken m.m.

Det kan många gånger vara svårt att kontrollera exakt vilken behörighet och befogenhet en ställningsfullmakt innebär, vilka avtal får ett butiksbiträde, försäkringshandläggare eller en bankmantjänsteman ingå? Detta är någon som har behandlats fler gånger i Högsta domstolen (HD) och dessa avgöranden har resulterat i vägledande praxis. Det som har visat sig vara det relevanta är hur tredje man uppfattar saken utifrån omständigheter i det enskilda fallet och hur sedvänjan ser ut inom olika branscher. Här följer några exempel på avgörande:

NJA 1985 s. 717: Detta rättsfall behandlade frågan om en försäljarens ställningsfullmakt. Försäljaren ansågs inte ha ställningsfullmakt att lämna anbud rörande leverans av ett monteringsfärdigt hus.

NJA 1992 s. 782: Detta rättsfall behandlade frågan om en skadereglerares ställningsfullmakt. Skaderegleraren arbetade på ett försäkringsbolag och ansågs inte ha ställningsfullmakt att avgöra om ett försäkringsfall förelåg.

En viss förskjutning av synen på ställningsfullmakter har kunnat utläsas i vissa avgöranden, framför allt i konsumenträttsliga tvister. I vissa fall har en större börda lagts på företag och organisationer genom att de har givits ett större ansvar för sina anställdas åtaganden. Även om anställda har handlat utanför sina instruktioner har företag och organisationer kunnat bli bundna. Detta beror sannolikt även på att konsumenter inte har samma kunskap och därför uppfattar situationen som att en ställningsfullmakt föreligger. Här följer några exempel:

NJA 2001 s. 191: I detta rättsfall hade en bank, genom bankens ställföreträdande chef och en vice verkställande direktör muntliga löfte, beviljat ett bolag en kredit på 20 miljoner kronor. En person gick i borgen för krediten och chefen och direktören utlovade muntligt att borgensåtagandet endast skulle gälla i tre månader. Anledning till att borgensåtagandet endast skulle gälla i tre månader var att banken därefter skulle få annan säkerhet ställd. Banken hävdade senare att den inte var bunden av en sådan utfästelse. HD kom fram till att banken var bunden.

NJA 2004 s. 244: Detta rättsfall behandlade frågan om en banktjänstemans ställningsfullmakt. Banktjänstemannen utlovade två bankgarantier på totalt 50 miljoner kronor till en person som inte tidigare var kund hos banken. Banken utfärdade normalt inte så stora bankgarantier (banken hade en årlig omsättning på 250 miljoner kronor). HD kom fram till att banktjänstemannen inte kunde anses ha en sådan behörighet och banken var således inte bunden av dessa löften.