Fullmakt.net Sveriges största faktabank om fullmakter och fullmaktsrätt

Avtalsparter

Den fullmäktige, dvs. den som har fått en fullmakt, blir inte part i en rättshandling som företas med stöd av fullmakten. Vad den fullmäktige gör är att denne åstadkommer ett avtalsförhållande mellan huvudmannen (fullmaktsgivaren) och tredje man, d.v.s. en person som den fullmäktige själv inte står något avtalsförhållande med. Det finns dock inget som hindrar den fullmäktige att även i eget namn ingå avtal med samma tredje man som huvudmannen och därigenom bli part i ett avtal som ingåtts med samma motpart.

Företar den fullmäktige en rättshandling i enlighet med en fullmakt är huvudmannen omedelbart bunden av rättshandlingen utan att rättshandlingen behöver godkännas av huvudmannen efteråt, detta stadgas i 10 § 1 st. AvtL. Även tredje man kan företa en rättshandling gentemot huvudmannen genom den fullmäktige, förutsatt att fullmakten ger behörighet för sådana rättshandlingar. Detta stadgas i 26 § AvtL.

När ett avtal har ingått med stöd av en fullmakt har sammanlagt tre relationer mellan parterna uppstått:

  1. En relation mellan huvudmannen och den fullmäktige, dessa två har ett avtal om att den fullmäktige ska utföra ett uppdrag, s.k. sysslomannaavtal.
  2. En relation mellan huvudmannen och tredje man. Detta är huvudavtalet och syftet med att en fullmakt utfärdas.
  3. En relation mellan den fullmäktige och tredje man. Detta är ett utomobligatoriskt förhållande som inte stödjer sig på avtalsrättslig grund. För att tredje man ska kunna rikta anspråk mot den fullmäktige krävs åtminstone att den fullmäktige varit försumlig eller handlat oaktsamt.

Relaterade dokument: